Haven't you heard that I´m the new cancer?...

... I´ve never looked better and you can´t stand it.

She's the smoke
She's dancin' fancy pirouettes
Swan diving off of the deep end
Of my tragic cigarette
She's steam
Laughing on the windowpanes
The never-ending swaying haze
Oh, that ever smiling maze
Oh, that ever smiling maze

Ballet

Ingenting blir som man tänkt sig.
Jag hatar den irriterande droppande kranen, den onödigt högljudda frysen. Verkligen hatar MIKA reklamen på spotify.
Jag sitter här på köksgolvet med en kopp te, i bara trosor och en tjocktröja och gråter.
Jag hatar verkligen vad jag har blivit och vad jag har gjort mitt liv till.



Jag känner mig inte som en egen idivid och har inte gjort det på ett bra tag. Hur ska jag förklara det utan att låta sjuk i huvudet? Det känns antingen som om en del av mig vuxit sig större och tagit över min kropp eller som om någon har flyttat in i min kropp och tagit över den. Precis som en irriterande klasskamrat kommer och tar över ett skolarbete eller en kompis, som många har haft när de var små, som alltid fick sin vilja igenom.
Jag får liksom inte bestämma själv, att inte få bestämma själv kanske är att ta i lite men i stora drag är det så.

Jag vet liksom inte vad jag håller på med. Jag har fetkoll på kvällen vad jag ska göra dagen efter och på morgonen har jag liksom kommit på planen för dagen.
Det är inte så att jag planerat att åka till månen och sen rädda världen.
Nej, då hade man förstått varför det inte går, det kan var så enkelt som att följa vår deal vi har här hemma där jag städar och lagar mat som en husmor när jag är arbetslös, så betalar Lovisa för mig som den arbetare hon är.

Men vad som händer dagar som den här kan vara att jag vaknar och inte vill gå upp så ligger jag där och stirrar på ingenting utan tidsuppfattning. Att jag går upp och kollar på tv utan att minnas vad jag sett på hela dagen eller att jag sitter och tittar ut genom fönstret hela dagen.
Och så kommer någon hem så vill jag ha utlopp för min ensamhet och vill ha beröm för något jag inte har gjort och blir jätte ledsen om ingen bryr sig om mig.
Och det i princip ALLA känner till om mig är att jag blir enormt arg när jag är ledsen. Efter mitt utbrott, erkänner jag inte att jag är arg eftersom att jag egentligen är ledsen. Som om inte det vore nog klagar jag på alla, hatar alla och tycker att jag gör så himla mycket. Sen vill jag inte prata med någon och irriterar mig på allting. Och det ända jag vill är att dra för att aldrig komma tillbaka, men jag har ingen sån plats att dra till så jag får stanna kvar här, med gråten i halsen och tycka att alla är så elaka mot mig. Jag hatar verkligen dagar som är som den här. Och hela tiden vet jag att det inte är synd om mig, men som sagt det är inte JAG som bestämer hur jag beter mig, Det kanske är känslorna och ensamheten som tar över mig. Bestämmer hur jag ska bete mig fast JAG säger emot.. jag vet inte.

Jag är bara så less på mig själv, Idag har jag faktiskt gjort massor har plockat undan en hel del och gjort i ordning våra räkningar och kvitton, städat hos djuren och ska panta burkar om jag orkar. Men jag gjorde inte det jag skulle göra idag!! Det är så störigt!! VARFÖR gör jag såhär?

Jag hade dagens plan och rabblade den på morgonen eftersom att jag vaknade innan Lollo,

1. Dricka vatten och gå på morgon promenad
2. Komma in och duscha
3. discka och plocka undan
4. dammsuga, ta fram tvätten och slänga sopor
5. Åka till mamma så att jag kunde:
   - Göra en förlust anmälan på min mobil(som jag inte gjort än)
   - Ringa och anmäla mig till Gitarr för nybörjare
   - Ringa och påminna olika arbetsgivare om att jag finns
6. Tvätta när Lollo skulle kommit dit.

Jag hatar verkligen mig själv! Stör mig så otroligt mycket och blir bara så förbannad!
Åh nu drar jag igen. hejdå

They will not force us
They will stop degrading us
They will not control us
We will be victorius

Nej det var nog dumt eller snarare elakt att dra den liknelsen med pillan... Förlåt för det.
Men allvarligt talat så bryr jag mig inte, eftersom att jag ska fåå skriva vad jag vill i min blogg...... Eller? Jo så är det. The truth and nothing but he truth.
Läs den inte om du misstycker ;)

yes, i really hate my life.

När man sitter hemma, för att ens busskort gått ut efter årsskiftet som btw sög, och ser på tv6 heladagen och spelar spindelharpan i reklamerna. När man skrattar högt då man är ensam hemma och inse att man stör sig på sig själv. För det inte finns inte någon annan att irritera sig på. Jag har suttit här i princip hela dagen och klankat ner på folk som hade allt och nu inte har någontig..
Ljuv ironi, varför sitter jag hemma tror ni, mina kära läsare som typ bara är Lovisa(hej älskling)?
Det ska jag berätta för dig lilla love :)

För att jag inte har ett liv utanför dig, kul jag är precis som pillan... snart är jag tjock också ;)
Det är då man börjar fundera på att verkligen ta livet av sig.