It's like I died last year!

Wow, helt galet att jag inte uppdaterat ett skit på ett år!

Jag har saknat min blogg, men ändå inte bloggat.. Snacka om självdestruktivt.

Vart kan man ens börja? Är det värt att dra upp och skriva en bok om vad som hänt?

2011 sög, så nej ingen jävla tillbakablick, blir rent utsagt äcklad.

Vi börjar på en ny kula och hoppas att saker och ting löser sig helt enkelt..

Ska ut och röka nu

Smell ya

Imperfection is beauty, madness is genius, and it's better to be absolutely ridiculous than absolutely boring.

Lake of Fire

Where do the bad folks go when they die?
They don't go to heaven where the angels fly, they go to lake of fire and fry see em' again 'till the 4th of july.

Pre Celebrate New Year!
Got nytt jävla år People x}

- Ems is out

"Vart tog du vägen?"

-Odd one.
Först av allt så vill jag bara börja med att göra klart för folk att det var som om någon för många år sen som sköt mig med något riktigt coolt vapen så att allting i bröstet försvann. Det är som om ett stort hål som vinden blåser rakt igenom näst intill helatiden. Ett tomrum som är, konstigt nog, helt omöjligt att fylla. Med tiden flyttade det in ett väsen i hålet, hon mura in sig själv och nu är det istället helt omöjligt att riva murarna. Mestadels är hon liten och märks inte av på något plan. Men ibland, ofta när jag minst anar det, växer hon precis som Alice i den vita kaninens hus. Bara det att varken fötter eller händer kommer ut någonstans eftersom att murarna är omöjliga att riva. Och den här bruden har klaustrofobi, så när hon växer klöser hon på insidan av mig och hennes panik smittar av sig på mig.

Och när det händer, vill jag inte vara nu, inte då och inte sen. Jag vill inte vara här, eller någon annan stans. Folk runt omkring mig blir främlingar och allt är obehagligt.
Det var då jag hade min person. Det var då jag ringde, sprang, kröp närmare eller helt enkelt bara tog hennes hand. Hon var ljuset. Jag berätta allt, hon lyssnade på de mest absurda tankar och drömmar som påverkade mig, och jag kunde helatiden vara och leva ut en känsla. Trotts att det måste varit jätte jobbigt för henne. Men hon var där. Lovade att aldrig gå. Och dum som jag är trodde jag på henne.
Nu har jag ingen person, Jag har ingen som kan häva den konstanta känslan av tomhet, ensamhet och självhat. Ingen som Accepterar och förstår. Det enda som fungerar nu är Alkohol, Röka eller Självdestruktivitet.
Ofta är allting bara mörkt och jag vandrar i vacuum, Utan killer Hörlurar och hård jävla Musik pallar jag inte.

So where did I go?

Miinappy

"... I'm not a miracle and you're not a saint
Just another soldier on a road to nowhere..."
Amie - Damien Rice

Jag vet verkligen inte vad som fick mig att läsa i din blogg, jag vet inte vad det var som drev mig till att ens bli nyfiken. Men jag är glad att jag läste den.

Det senaste halvåret har jag gjort allt för att hata dig och den personen du har blivit. Trotts att jag inte har en aning om vem du är. Jag har fokuserat på att döda dig och minnen med dig, och lyckats. För mig är det som att Hon, den vitaste ängeln jag inte kunde hantera, upplösts och försvunnit. Dött, för länge sen. Ska jag vara ärlig minns jag nära ingenting. Att det var vi känns som en avlägsen, bortglömd och förträngd dröm. Men att jag lät det gå så långt ångrar jag bittert idag..

Inlägget "Vinterjag." som är det enda jag läst, gjorde mig alldeles varm och tårögd. Leendet på läpparna kom ifrån hjärtat... Jag kan helhjärtat säga att nu är det bra, det känns otroligt bra! Och jag är glad för din skull och åt din situation. Och för mig kommer hon alltid någonstans att vara bättre än jag på alla sätt. Men som jag känner nu är jag osäker på om jag kommer tycka det samma i morgon.

-So let's not bring out the dead.

I party like a rockstar

Efter att John i torsdags natt höll mig vaken mellan halv 2 och 5 så hann jag bara blikna innan jag var tvungen att gå upp och dra mig till banken i salem innan jobbet. Jag passade då på att catcha upp med Ella och vi snackade en del kring replokal och rep, och groupies haha!

Sernare släpade jag mig till jobbet för att kämpa mig igenom ett 9 timmars pass och vara helt slut när jag kommer hem vid 21.30. Jag stack direkt ut med hunden och fick då ett samtal av Richard, det gick något i stil med:
-Heeeeeej! Vad gör du?
-Nej inte mycket är ute med hunden, du då?
-Nej jag sitter här i salem och dricker öl, lyssnar på musik och väntar på dig.

Tanken var att jag skulle hem och umgås med min babysis, se på A7X all excess och äta chips. men det där samtalet fick mig att strunta i att ta det lugnt...

-Awesome! Vart är ni? Jag har bara 1 öl så du får bjuda mig!

Jag kom dit vid 11 och knäckte första bärsen utanför porten och den var klar drucken efter hissturen. Vi shota till "Johnny I hardly knew ya - Dropkicks Murphys"...
Nästa jag minns är att jag spydde och efter det att jag vakna till "Sidewinder - Avenged Sevenfold", nu var det dags att dra till jobbet. Utan svårigheter tog jag mig från Salem c till Tullinge station och var på plats i god tid.
Det kändes som att jag kom dit, tog 2 öl, spydde och däcka innan 1.

I själva verket hade jag druckit: Whisey, Jäger, Havana club och Bira
Enligt Richard hade jag kramat om jägern, snackat mycket, hållit ett bra tag, låst in mig på toaletten och spytt (och lyckats missa toaletten? Men städat upp efter mig själv), tagit mig från toaletten till sängen och somnat med 4 täcken då jag "frös", Storhetsvansinnet går inte att tygla alla gånger.. haha Sounds like me ;P
-Men jag har ingen aning, hela kvällen är som ett stort hål i minnet.

Way over my head

Jag hatar folk som antingen suger musten ur en när de är ledsna eller de som trampar på en när de mår bra. Jag hatar människor som inte kan stå för sina fel och brister eller de som inte kan ta kritik.
Jag hatar personer med dålig självinsikt och som är trångsynta, men också dom som är för öppna och självgoda. Jag hatar folk som har sjukt mycket fördomar och dömmer någon efter utseende/bakgrund/hudfärg/brytning/dialekt/what so ever.
Mest av allt hatar jag dom som bryr sig överdrivet mycket, eller dom som är för på. Fast om jag ska vara ärlig hatar jag dom som tror att de vet vad de vill, men i själva verket inte har en aning, lite mer än det jag nämnde som "mest av allt".

Utöver det ovannämnda hatar jag relationer gentemot vem som helst. Jag hatar nyfunna relationer och förhoppningar om en hållbar vänskap eller ett "tillsvidare" förhållande. Jag hatar Gamla och utnötta relationer där man måste "värna om" och "piffa till" småsaker runt omkring och att minnas alla "oförglömliga stunder" för att relationen ska hålla och förbli "obrytbart".

Jag hatar människor som inte kan stå för vad de är eller som inte kan leva upp till vad de utgett sig ifrån att vara. Jag hatar folk som ljuger eller bryter ögonkontakt när de gjort bort sig. Jag hatar folk som skämtar bort allvarliga situationer, eller bortförklarar sig på ett töntigt sätt..
JAG HATAR FOLK SOM SÄGER ATT DE ÄLSKAR MUSIK NÄR DE BARA LYSSNAR PÅ EN GENERE! JAG HATAR FOLK SOM SÄGER ATT DE ÄLSKAR ETT BAND NÄR DE HÖRT 1 ELLER 2 LÅTAR OCH DÅ DE MEST KÄNDA, SÅKLART! Jag HATAR folk som inte vet vad de pratar om.
- Vi kan nog dra slutsatsen att jag ljög när jag skrev att det jag hatade mest av allt var folk som "bryr sig för mycket" eller dom som är "för på". Eller när jag ångra mig för att jag kom på vad jag hatar mer än det, alltså: folk som inte vet vad de vill.. För det jag hatar mest av allt är mig själv för att jag har alla bitarna jag hatar i mig, de är det jag är uppbyggd av då jag bara är människa.

Jag hatar er, allihop. Truly.

Men jag älskar dom som älskar att hata, för de är precis som jag.