Om jag ska dö..

Ska jag dö till min favorit sång.

"För fem minuter sen satt vi i en bil på väg hem, allting var bra.. MEN SEN började Stalin bråka med mig! ... du vet ju hur det går när man bråkar med mig. DÅ GÅR JAG UR BILEN!"

Brevid bajsån och mitt emot ålderdomshemmet, låg vi i gräset bakfulla och skrattade åt att livet var så patetiskt. Utan pengar, utan körkort, utan soppa i moppen, utan nycklar till internatet..
Vi hade ingenting. Men vi skratta, vi var lyckliga... Vi levde då.
Och det kanske är så att det bara var då det gick, att det bara var då vi kunde vara vi.. Hade vi aldrig fått ansvar, vuxit upp och slutat skolan. Om du aldrig hade skaffat körkort och bil, En massa jobb och skrivit dig på den här överdrivet stora lägenheten, som jag nu spenderar 98% i ensamhet i.. Då kanske vi hade klarat oss.

Och jag höll på att bränna ner hela skiten, och det kanske hade varit bra att bara få slukas i ett jävla eldhav och bränna bort allt skit och få en anledning att skrika av smärta tills mina lungor spricker.. Jag vet att jag stod där och stirrade på elden och röken men övervägde att släcka den. Det är inte min lägenhet, och det var väl det som stoppade mig.