Sitter ute i hammocken, under regnet och röker, tänker..
Jag skulle vilja vara på en helt annan plats.
Hjärnan spelar upp minnen som fyller mig med välbehag och en obeskrivlig längtan.. Ansiktet spricker upp i ett omedvetet leende från hjärtat och ögonen tåras så att omvärlden blir helt grå och dimmig. Men när det är slut töms hela jag, känner hur det rinner av mig och hur ensamt det egentligen är här.
Om det bara inte behövde bli såhär.. Om det bara kunde vara som det är utan att det skulle kännas, för just nu värker var ända cell i kroppen på mig. Jag vet knappt vem du är och ändå har du mig så jävla hårt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar