måndag 15 november 2010

Save me from the ones that haunt me in the night.

If I let you in, you'd just want out.
If I tell you the truth, you'd vie for a lie.
If I spilt my guts, it would make a mess we can't clean up.
If you follow me, you will only get lost.
If you try to get closer, we'll only lose touch.
Yes, you already know to much, but you just won't care enough..
One of many reasons we're slipping away.

Jag drömde en sjukt jävla dålig dröm i natt.

Drömmen gick ut på att jag såg en kvinna, hennes hud var kritvit
och hon var sminkad som en mimare. Det ihopsydda ögat som det
rann gul/vitt var ur, gick inte att missa. I övrigt såg hennes ansiktsuttryck
sorgset ut.
Hon hade en vit, sliten klänning med broderier och spetts, hon bar balettskor
som var alldeles gråa och nötta i tån, skorna hade en hög klack så hon gick
aldrig på hela foten, utan bara på tå.
Hennes gång var obehaglig,den var liksom ryckig och onaturlig,
hon gick framåt lutad, och med krokiga ben och höll
ett paraply lutad mot axeln och lyfter klänningen samtidigt
som hon styr stegen mot mig. Ju närmare hon kommer, ju mer sträcker hon sig
efter mig. Hon såg otroligt ivrig ut, hon ville fram fort.

Hennes steg blev längre och var till sist en övergång till krypande, hon vinglade
liksom fram och tillbaka då hon fortfarande tog långa kliv framåt. Ett fler tal
gånger hade hon ena knät under brösten och andra nästan liggandes mot golvet
samtidigt som hon sträckte sig efter mig.
När hon väl var framme hos mig sätter hon ena handen snett nedanför mitt högra
öra vid käken, och andra vid det vänstra örat.
Hon lutar sig fram och viskar : "Your friends can hurt you more than any enemy"
Hon pausar för att fnittra till, hennes röst och skratt ekar i huvudet.
hon fortsätter : "But don't worry, You're alone. No one can hurt you, Love"
Hennes ord ekade i det tomrummet hon precis skapat och allt runt omkring blev svart.

Jag kan säga att det där var det jobbigaste jag vaknat av på länge..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar