And my lips they don't sing

Jag vet att jag inte skriver särskilt ofta, men å andra siden... Vem fan läser min blogg? Så sällan som jag publicerar något glömmer till och med jag vad den heter.

Jag skriver ofta om vad jag känner mig, hur nördigt är inte det då? Åh blir galen på mig själv.

Det ända som är, är att "Jag är slut som artist", jag har inte ens egna citat att använda mig utav. Jag vill bara säga att jag har inget! Det går inte att samla på någonting när behållaren är trasig .. Det har varit som om jag är tillbaka, back on track! På väg men jag kommer ingenstans... Ni som var där minns hur det gick för mig att puscha mig själv från liggande till sittande ställning i soffan, ungefär så är det. Som en tjockis som inte ens kommer upp för att magen är i vägen! Det ser jävligt kul ut men det är bara skit jobbigt! Det är så jag skulle vilja förklara hur jag ser mig själv utåt, att jag ser pigg och nöjd ut, taggad som fan men det är bara skit jobbigt.

Du säger helatiden att du saknar mig, saknar din tjej och hur lättsam och öppen hon var... Jag med, saknar henne som fan! Men jag får inte tag i henne kan inte materialisera henne, jag vet hur det var men det blir inte rätt. Det ska inte vara ansträngande, det borde falla naturligt..



Jag har liksom tappat bort en stor del av hur jag var, just nu är jag bara klaustrofobisk, instängd och bortstötande. Jag väljer fortfarande mina vänner och har alla taggarna utåt hela tiden. Jag har inte den sanna ihållande glädjen i kroppen längre.. Spralligheten, orken och det riktiga skrattet är helt jävla gone.

Like I know everything
I don't know anything
I wanted you to see
That I've got nothing...
And my eyes they don't see
That I don't breath the way I use to
And my Lips woahh they don't sing
... My lips they don't sing..