"Men jag var ju kär i dig, förblindad föralltid galet in love och nu - inte längre. Vad hände? vart tappade jag dig? Helvete"
Det är dagar som den här som får en att fundera, pussla ihop alla bitar och få allting att falla på plats.. se i helhelt och förstå.
Och det är också dagar som denna man önska aldrig skulle komma. Hoppet i bröster blir mer verkligt i lögn än vad det egentligen visar sig att vara i sanning.
Jag blir ju störd av att tor och tänka. Glädjas åt lögnen.. Få fjärilarna och mina känslor att börja leva.. Från öken till regnskog.. Så känns det.
Värst av allt lovade vi varandra allt. Hela livet. Vi lovade att aldrig lämnas, vi lovade att aldrig sluta försöka. Vi lovade varandra evig kärlek, vi lovade varandra förståelse och förlåtelse.. just nu känns det bara som om det bara var jag som tog alla våra löften på allvar.. Hur dum är inte jag då? Sånt kan man inte lova.
We were the kings and queens of promises..
-Babyking could die mono...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar