Rain

Varför? Varför blir det såhär?

Varje gång jag försöker göra något bra av den här livssituationen så får jag tillbaka och faller igen. Kommer det alltid vara såhär? Kommer det alltid vara lika jobbigt? Orden som krossade mig idag är inget annat än meningslösa sammansättningar av bokstäver som bildat meningar med ett tugnt budskap som jag inte klarar av..
-Vill du att jag hämtar Lovisas grejer så säg till. Nu är det ju ni som bor här och är någonting i vägen är det bara att säga till. Det ska inte vara jobbigt att vara hemma..

Det blir nog värre om allt försvinner..

Så fort jag stängde dörren rann tårarna hejdlöst ner för kinderna.. Det är en så fånig reaktion! Vad hjälper det att jag gråter? Hon kommer inte tillbaka för det.
Och ingenting blir lättare av att jag gråter, ingenting blir bättre heller för den delen.. Dessutom är jag så otroligt ful när jag gråter, ser ut som en solmogen tomat i flera timmar efteråt.

Svullen om ögonen och fortfarande högröd i ansiktet blir jag illa tvungen att gå ut med hunden och tigga cigg av Alex och Nattis för typ 100e gången. Anledningen till att det känns extra mycket idag är nog för att jag dragit mig för det här datumet länge nu..

8/5 -09 klockan är väl inte så mycket mer än halv 1 en vanlig solig fredag.. Lovisa kommer och omfamnar mig bakifrån i matsalen och viskar att hon har en grej till mig i bilen. Hand i hand går vi ut och jag undrar verkligen vad fan det kan vara? Hon tar upp en påse och ger den till mig, med ett leende på läpparna och ögonen fulla av skam. I påsen ligger en ask.. Jag kommer ihåg hur jag nästan hoppades på att det inte skulle vara något bindande. Så mycket som vi prata om det där och jag aldrig kände att jag ville binda mig, skrattade henne rakt i ansiktet första gången hon tog upp det, minns det så väl. Men så fort jag öppna asken och såg ringarna glömde jag alla mina farhågor och principer.. Det var ju självklart att vi skulle förlova oss! Vem skulle jag annars någonsinn förlovat mig med om det inte skulle vara hon?

Nu sitter jag här en vanlig regnig lördag och önskar att hon hade varit här.. För det är så livet ser ut nu.. Livet tog en total vändning och jag har inte hunnit med.. Alls.

Miinappy, kom hem.