Jag är uppriktigt glad över hur ödet styr, att tack vare den riktigt tråkiga konkursen för Hultsfred, Carros fullspäckade arbetsschema och den sämsta festivalen jag varit på, som då är Peace&Love, fick mig att öppna ögonen och spräcka bubblan jag fastnat i så länge.
Det var det jag behövde och jag antar att jag har Carro att tacka för det, trotts att hon bara fick mig att göra ett "vågat" val, så visade det sig vara en av de bästa grejerna jag har gjort. Jag känner igen. Och det är obeskrivligt.
Imperfection is beauty, madness is genius, and it's better to be absolutely ridiculous than absolutely boring.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar