Caving in

Jag vet inte hur jag ska beskriva känslan av att vara fast, helt jävla addicted.
Det blir bara helt fel, allting blir bara så total fel så det känns bara helt galet. Jag borde lägga ner projektet som är helt omöjligt att genomföra. Borde sluta ta åt mig, förstå att det faktiskt bara kommer göra ont i slutändan.. Just för att slippa sätta mig i samma skit som jag precis, efter mycket om och men, lyckats ta mig ur.

Det är som att flyga, fjärilarna i mig kittlar i magen och flyger runt i bröstet och det känns som om jag kan göra allt! Känner mig oslagbar, viljestark och lättad.. Samtidigt som jag vet att det här inte betyder någonting, egentligen. Just för att det som vanligt bara är jag som verkligen vill. Som hoppas, ett hopp djupt rotad i hjärtat, som när som helst kan explodera och bryta ner mig i molekyler. Jag vet det för att "I've been here, done this" och inte bara en gång utan varje gång. Jag ger nog upp..