Well you built a world of magic, because your real life is tragic
You built a world of magic..
If it's not real,
You can't hold it in your hand
You can't feel it with your heart
And I won't belive it..
Well if it's true, you can see it with your eyes
Even in the dark
And that's where I want to be..

Vi är som ying och yang, allt eller inget alls.

Det känns så ovärt! Allt är liksom försent. Det är bara jag som inte har lagt märke till det tidigare..

Jag bad bästa Wella att leta upp den låten jag har tänkt på nästan varje dag sen dagen/kvällen/natten efter midsommar 07.. Och så mycket som jag letat och ansträngt mig under alla år, Googlar han fram rätt låt på mindre än en halv timme... VAD FAN ÄR DET?!
Men jag ska inte haka upp mig på det, jag är grymt glad! Nu känns det som om allt faktiskt hänt och det fakatiskt var bra där ett tag! Mer än bra, det var livet som mest underbart.

Och det är det jag vill komma ihåg, jag vill inte komma ihåg allt skit som varit vill helst bara glömma, Sanningen gör så otroligt ont just nu och verkligheten tar kol på mig! Så att kunna fly tillbaka i minnet och faktiskt kunna le ifrån hjärtat once in a while kan inte skada.. Inte mig iaf, och det finns inget oss så vad spelar det för roll vad som händer med den andra parten?

I'm not Okay, I Promise...

Jag plågar mig själv. Jag låter känslorna äta upp mig innifrån och mörda mig långsamt -Jag behöver det. Det gör så ont.. Minnen och kärleken.
Jag ser allting ur en annan synvinkel jag hade verkligen bara kärleksdimman och henne i ögonen.. Jag såg inget annat och det stör mig.


Jag har sån kraftig ångest att jag helst bara vill lägga mig ner för att dö, samtalet mellan mig och Wella igår mördar mig långsamt. varför kan jag bara inte ljuga? bara lite... bara så att jag kan skydda oss.. det som var oss.

Värdelöst!

JAG HATAR DIG KÄRRING! fyfan, palla komma hit och skälla ut MIG för att DU inte kan läsa.. -.-

Galen blir jag. Ibland hatar jag att jobba här...

Wohoo! eller? Jorå, det blir bra!
Vad fan, nu tappade jag tråden helt.. Jag hade en jätte bra idé som jag täkte dela med mig utav men det gick ju sådär..

Undrar vad det var.. Aja skit samma i morgon är det midsommar! Vad Rooligt. Kanske ska ringa runt och kolla vad som händer, det kanske är dags! Eller vad tror ni?

Grundlurad

Så att så är det. Under de senaste dagarna har det visat sig vad som blivit av den människa jag älskar så jävla högt och jag hatar ingen mindre än mig själv för det. Jag ligger i min säng, i det lilla fullknökade rummet jag lovade mig själv att aldrig bo i igen när jag kom iväg till Öknaskolan. Ge mig ett vapen, spola tillbaka tiden och låt mig skjuta av mig huvudet för det dumma jävla beslutet...

Jag ville bort här ifrån, bort ifrån salem, bort ifrån kärleken, bort ifrån vännerna och framför allt så långt bort i från min familj det bara var möjligt. Ikväll ligger jag här så tätt inpå dom att jag faktiskt funderar på att överväga självmord. - Vi alla vet att det aldrig kommer hända, men jag önskar lite grann att jag faktiskt vågade. Så jävla less på vad jag får ut av min vardag, min fritid och ur min umgängeskrets. Precis som då så ligger jag här och önskar att jag bara kunde sjunka genom marken och försvinna. Gör mig osynlig, färglös och töm mig på tankar och känslor.
Ta bort det som gör mig till mig. Jag är så jävla korkad och jag inser att allt jag trott på, allt jag levt för och kämpat för bara har varit en hel drös lögner.

Jag ligger här och undrar varför hela jag är ett stort jävla misslyckande. Varför allt jag gör och tror på inte håller.. Och inser ganska snabbt att det faktiskt är mig det beror på, det är faktiskt bara mig jag kan skylla. Hatar att jag är godtrogen. tänkte gå och lägga mig strax och hoppas på att jag inte vaknar. EMOKID absolut.. ATTENTIONWHORE ät mig.. Det är så det är.

I'm a highway man

I am a highwayman, on the road again
Me and my guitar, and my rambling band
Staring at the road, standing in the blow
Carrying my load 'cause I know I'm gonna go my way
Look up to the sky, cities flying by
I don't wanna lie cause I'm pretty sure I'm gonna die one day
So I say the road leads back to thee
It always leads back to thee
How can I show my love so you will open your arms to me
So please won't you tell me where the road will end
Got me a bottle as my only friend
Standing in the rain, dealing with the pain
Everything's the same and it doesn't really matter what I say
Picking up the phone, come to take you home
You will say no doubts, the reality of today
Busting my thoughts fly back to thee
They always fly back to thee
Please won't you understand that without you by my side there's no me
So will you ever love me again, only time will tell
I'm in a hurry, cause they're waiting down in hell
And no matter what I say say or do
The road lead back to you…

-Dör du Emilie tar jag livet av mig..

Jag älskar dig.

Now that we're done, Im so sorry

Det finns en anledning till varför man beter sig bra eller illa, en anledning till att man är ömtålig eller stenhård. Det finns en anledning till varför man skrattar eller gråter, men det finns ingen anledning till att ta förgivet och såra.
Jag drar mina egna gränser men ibland räcker det inte..

Nu eller aldrig

Ikväll ligger jag här på soffan hemma hos mamma och har gjort det i ett par timmar. Nu när det börjar bli lugnt och alla har gått och lagt sig kryper en bubblande nervositet i hela kroppen och det smärtar i magen, illamåendet är oundvikligt. Men samtidigt är jag otroligt upprymd, det är någonting på gång. Jag känner det. Som om en total vändning i vardagen är på väg. På gott eller ont vet jag inte. Jag är bara säker på att det kommer hända något ganska stort snart..

Leva eller dö

Seventeen forever.

Jag önskar att jag kunde varit 17år för alltid.
Som 16 och 17 åring hände det massvis på gott och ont, och det mesta var faktiskt bara gott.
Jag hade en livsglöd som jag saknar, en livsglöd som fick mig att glöda, skina upp. Jag såg hela världen med nyfikna ögon, det var ingenting som stoppade mig och det gav mig energi att orka leva ut känslor på ett helt annat sätt. Jag hade oftast bara mig själv och det räckte, jag ville inte ha någon för nära, men det blev så ändå tillslut. Jag ångrar verkligen ingenting men jag önskar bara så djupt rotat i mitt hjärta att det skulle hållit i sig.. Jag antar att det är såhär livet kommer fortsätta se ut.
Det jag saknar är skrattet från hjärtat, känslorna och spralligheten som var i, på och utanför kroppen i var ända cell. När ingenting betydde någonting, när det var kärlek på låtsas, BFF's i överflöd.
Varför fick du en plats i mitt liv ifrån första början? Jag levde utan dig, jag fick ut det mesta av min tillvaro och mitt liv på egenhand, jag levde möjligtvis som mest med dig och det är nog därför du sitter där du sitter och betyder massvis, men jag önskar bara du kunde komma och hämta dina kartonger och flytta ut ur mitt hjärta nu Lovisa.

När jag tänker tillbaka på hur livet och tillvaron såg ut tänker jag väldigt mycket på Anna, på hur vi levde.. Den tiden när vi fann varandra var hon "Jack Sparrow" och inte "Harry Potter".. Det var så mycket drag i den bruden, men åren som 16 och 17 och ansvarslös börja lida mot sitt slut och där stod vi. Inte i hand i hand som innan, det var inget Ems&Anna - tillsammans tar vi över på vårt eget sätt. Vi gjorde slut, end of story.
Det är så mycket, och det är inte bara Anna, det är Lollo, Räven, Malin, Baggel, Rydberg, Lill Michis, Martina, Marie, Sara.. Det är Ökna, första och andra året.. Vi levde då. Jag levde då.

07 - 08 var Anna, det var Hultsfred, Carro, det var Kvarntorp - Lovisa Carlsson från skogen, Matilda och Alinge texas, Alingsås, Kossor. Frisk luft och massa alkohol, Grunden till the fairytale above all, Det var kärlek, löften det var skratt. Det var Öland, Tyskland, Mona&Jule, Gwen.. Det var stort. Det var härligt, det var livet.
Hur kunde det bli såhär?

Det sjunger i bröstet på mig av att tänka på det, att leva för de minnen som 07 & 08 bär med sig.. Det är lättare att leva där i sinnet, men samtidigt kommer alltid verkligheten ikapp en och den gör ont. Jag har fortfarande inte hittat en riktigt bra anledning till att skrika av smärta tills lungorna spricker.. Jag hatar verkligen vad jag och mitt liv har utvecklats till att vara.

Just idag är en dålig dag även fast jag vaknade med hopp i bröstet och styrka i min själ;)
Du knäcker mig, bryter ner mig i beståndsdelar och det suger.. det var nog allt..

Liars lie

Och så är det. Jag hatar verkligen när folk visar sig vara något annat än vad de utger sig ifrån att vara, Håll med mig. Det suger.
Jag blir så less, palla det liksom. Här går jag och förväntar mig rak och fullständigt ärlig fakta. Lovar man så lovar man, men kan man inte hålla det man lovar kan man ju alltid säga det? Jag är inte omöjlig och dömmer inte bara för att det inte riktigt blev som man tänkt sig.. Kom igen! Sånt händer alla oavsett vad för slags människa man råkar vara.
Be inte om ursäkt, jag sätter mina egna gränser.

What's the point of doing anything...

when you'll never notice?

Great. Jag hatar de här sista timmarna innan stängning. Allvarligt talat! KOM OCH HANDLA nu när jag inte har något att göra.. Men icke! Självklart kommer det komma en hel jävla drös av människor när jag måste fixa innan stängningen. Saker som jag inte kan fixa innan eftersom att det är inför stängningen..

Pigga upp mig T__T

Väl strukturerad

Jag kolla runt lite på bloggar eftersom att jobba idag suger... Helt dött.
Jag fann allt en jävligt väl strukturerad blogg och känner mig lite avundsjuk.. Jag vet att även om jag skulle fixa värsta arkivet med olika kategorier så skulle jag inte använda mig utav dem. Alls faktiskt. Det skulle bli lika stökigt med tankar och känslor som i en dagbok hur jag än gjorde. Dels för att: orka kategorisera inläggen när man glömmer vad de handlar om när man kommit halv vägs! Japp där har ni mitt minne, helt värdelöst.

Hoppas vädret blir bättre till i morgon.. Kul att ha fake champagne frukost i regn? Ge mig sol ^__^ Jag har ju köpt shorts! Ge mig en anledning att anväda dom!
ÅH! Royal Republic - Tommy-Gun är så jävla bra!! Kastar verkligen ton med kärlek på geniet som ligger bakom låten! Nu längtar jag ännu mer till Hultsfred!

Varför finns du ens??

SÅ känns det just nu... VARFÖR FINNS DU ENS?! VA??

Kvällen löser sig ganska fint iaf ^^ Ska över till Kejsare Carro om ett tag.. Det är ett par timmar dit men ändå. Kommer fram halv 1, kanske inte det bästa/smartaste jag gjort men det löser sig.
Härligt! Erkänn?

Hur bra som helst och dessutom har jag ganska mycket stålar. ^^,<3
Jag undrar lite om det är såhär det ska vara.. Det mesta man gör är bara tråkigt, och man gör sånt bara för att man måste. Vem kom på det egentligen? Det känns helt jävla meningslöst.. Det sägs väl att man sover omkring 25 år av sitt liv.. Gör det till 30år så skulle jag nog vara nöjd. Men tyvärr går det inte för sig eftersom att man nu måste göra allt man inte har lust med dagarna i ända... Blir fan galen.

God morgon kära skit liv :)

Jag har kommit fram till att Gnesta är soft som fan, gillar att rymma hit och njuta av skönt sällskap i skogen. Ska käka frukost strax, Kocken-Räven hittar nog på något bra! 

Kings and Queens - 30 seconds to mars är morgonens låt.. Fan vad jag längtar till Hultsfred! Shit vad kul vi kommer ha! Det tror jag, Carro och jag har kollat lite på party tillbehör och det lär bli King! Jag saknar livet som det var förut men det börjar släppa lite lätt och framför mig står många nya möjligheter redo att erövras så att säga. Och det känns bra! 

Jag hoppas på att allting kommer lösa sig på bästa sätt och jag är nog redo för ett språng in i något nytt, even though the age of men is over ;)