Grundlurad

Så att så är det. Under de senaste dagarna har det visat sig vad som blivit av den människa jag älskar så jävla högt och jag hatar ingen mindre än mig själv för det. Jag ligger i min säng, i det lilla fullknökade rummet jag lovade mig själv att aldrig bo i igen när jag kom iväg till Öknaskolan. Ge mig ett vapen, spola tillbaka tiden och låt mig skjuta av mig huvudet för det dumma jävla beslutet...

Jag ville bort här ifrån, bort ifrån salem, bort ifrån kärleken, bort ifrån vännerna och framför allt så långt bort i från min familj det bara var möjligt. Ikväll ligger jag här så tätt inpå dom att jag faktiskt funderar på att överväga självmord. - Vi alla vet att det aldrig kommer hända, men jag önskar lite grann att jag faktiskt vågade. Så jävla less på vad jag får ut av min vardag, min fritid och ur min umgängeskrets. Precis som då så ligger jag här och önskar att jag bara kunde sjunka genom marken och försvinna. Gör mig osynlig, färglös och töm mig på tankar och känslor.
Ta bort det som gör mig till mig. Jag är så jävla korkad och jag inser att allt jag trott på, allt jag levt för och kämpat för bara har varit en hel drös lögner.

Jag ligger här och undrar varför hela jag är ett stort jävla misslyckande. Varför allt jag gör och tror på inte håller.. Och inser ganska snabbt att det faktiskt är mig det beror på, det är faktiskt bara mig jag kan skylla. Hatar att jag är godtrogen. tänkte gå och lägga mig strax och hoppas på att jag inte vaknar. EMOKID absolut.. ATTENTIONWHORE ät mig.. Det är så det är.