Vi är som ying och yang, allt eller inget alls.

Det känns så ovärt! Allt är liksom försent. Det är bara jag som inte har lagt märke till det tidigare..

Jag bad bästa Wella att leta upp den låten jag har tänkt på nästan varje dag sen dagen/kvällen/natten efter midsommar 07.. Och så mycket som jag letat och ansträngt mig under alla år, Googlar han fram rätt låt på mindre än en halv timme... VAD FAN ÄR DET?!
Men jag ska inte haka upp mig på det, jag är grymt glad! Nu känns det som om allt faktiskt hänt och det fakatiskt var bra där ett tag! Mer än bra, det var livet som mest underbart.

Och det är det jag vill komma ihåg, jag vill inte komma ihåg allt skit som varit vill helst bara glömma, Sanningen gör så otroligt ont just nu och verkligheten tar kol på mig! Så att kunna fly tillbaka i minnet och faktiskt kunna le ifrån hjärtat once in a while kan inte skada.. Inte mig iaf, och det finns inget oss så vad spelar det för roll vad som händer med den andra parten?